Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= M-
sommarn", — instämde Ripa och försökte
sig också med en suck, men det lyckades
inte, ty hans hjerta var så fullt af hemlig
glädje.
Pehr P-tterson nödgades kryssa ett par slag
för att komma fram till sin båtbrygga, och
fru Aurora blef litet rädd när skutan krängde
för den friska hafsvinden. Men flickorna blefvo
både förskräckta och glada, ty gamla "Ri-
pan” nästan hoppade på vågorna, och skum-
met från fören stänkte ett helt perlregn öf-
ver Signes nyss så sorgbundna, men nu så
strålande ansigte. Det var som om hafs-
vinden ville blåsa bort all hennes hjertesorg.
Snart låg man trygg vid Pehr Pettersons
brygga, och med sin röda mössa i handen,
stod skepparen ödmjukt bugande och frå-
gade, om inte herrskapet ville göra sej så
"gemena" och titta lite upp i hans stuga
och si hur han hade det.
"Söta mamma, visst ska’ vi väl det?" —
ppmanade flickorna smekande.
”Ack ja, här tycks allt bjuda oss väl-
kommen!” — svarade fru Aurora. — ”Se
bara hur vänligt små lammen komma mot -
oss I”
”Nå, än mina kossor då?” — afbröt Pehr
Petterson.
”Gullvifvan! Prinsessan!” — ropade Lars
med klingande röst, i det han bugande till-
ade: ”Prinsessan bär skälla ho” alltsen jag
ar liten gosse, för si ja tyckte det lät så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
