Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— AN —
andas utan att värdera luften, som dock
ger oss livet.
Lå 5 a
Ja, jag känner att den ger mig livet åter,
denne friska, rena luft, som jag dricker här-
ute med vällust. Hur sjuk kom jag inte
hit, väntande att dö vid mina unga år och
längtande derefter som fången efter frihe-
ten. — Men Gud har sparat mig för flera
sorger eller — vem vet — efter jag nu an-
das så lätt — kanhända för idel fröjder.
x
2
Vad dessa naturmenniskor, som omgiva
mig, behaga mig! Hur olika mot alla dem,
jag hittills lärt känna. Inagen falskhet, in-
gen avund, intet förtal! Oskuld och renhet,
ärlighet och frorbhet! Jag känner att min
själ mår bättre, blir bättre i deras sällskap.
+ &
xx
Du, lilla vackra blomma, vars namn jag
okunniga inte känner, huru förtjusar du inte
genom din vällukt, och ändå syntes du knappt,
der du väkste mellan tallarne. Du är som
en okänd givare, som vida sprider sin kär-
leks välsignelse, men gömmer sig skjälf för
världens blickar. Jag fäster dig, lilla juva
blomma, på detta blad, du ska visa mig
qvinnans rätta väg, rätta mål, ehuru jag
arma aldrig kan hinna det. Du är för mig
vad kompassen är för sjömannen; den pekar
mot norr; också då han seglar åt söder.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
