Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 499 —
hand, det är en nådestöt! — Så kommen
då, I långa, glödande dolkar! Jag är inte
rädd, jag har nyss läst mitt Fader vår och
min syndabekännelse. Jag hatar ingen men-
niska, jag skall bli salig i döden.
Se, så fiskarbåten derute bråttas med vå-
gorna! Bravo, bravo! Det är Lars, som va-
rit ute ensam på fisket. Jag ska vifta åt
honom med min näsduk. Han såg det, han
vinkar med sin röda mössa! — Min Gud,
hjelp! Nu sjönk hans båt, nej, den reste
sig igen, den flyger som en fiskmås öfver
vågorna. Nu vinkar han igen! — Modiga
gosse, jag tycker om dig! Ack! En sådan
blixt, ett sådant dunder; hela ön skälfver,
huset darrar, är det jord — — —
Så’n toka, vad jag nyss blef rädd! Jag
måste springa ner i köket till mor Petter
son: hon satt så lugn och stickade på ylle-
vantar åt sin Lars och läste på samma
gång i psalmboken. Hennes man slöjdade
på ett roder. Ingen af dem var rädd för
sonen sin. "Har han Gud i hågen, har han
nog hjelp på vågen", — svarade fadren,
när jag talade om min ängslan. Skall jag
fylla i min jordbävning, Som jag skrev om
nyss? — nej, jag låter det stå som. det
står, så ser, jag skjälf hur rädd jag blef.
Pappa skriver, att man ännu spanar ef-
ter mig, och att jag ska vara försigtig
och inte nämna mitt namn, inte visa mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
