Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 502 —
som är skritvet endast för Guds och för mina
ögon?" — Hvad ’ skulle han då svara? San-
ning naturligtvis, men huru skulle han då
icke behöfva blygas?
Birger var missnöjd med sig sjelf, men
han började tro, liksom Lars, att det var
något trollskt, något hexeri med denna lilla,
röda bok; den nästan brände i hans händer.
Han lade den ifrån sig på stenen och
försjönk i drömmerier.
"Paschänten" var en ung artist, så myc-
ket kunde han förstå, en scenisk artist, efter
hon öfvade sig att tala inför ett stort au-
ditorium; men fon kunde ju också möjli-
gen vara sångerska och som sådan ha nytta
af samma öfning. Borde han inte höra ef-
ter i Stockholm vid operan, vid teatern,
om någon ung adept vistats i skärgården
och der förlorat sin dagbok?
Det vore ju att röja, hvar hon uppehållit
sig, demna unga okända, som efter Lars be-
skrifningar måste vara en förtrollande skön-
het, och som sjelf bestyrker det genom sin
naiva fråga: "Är jag då så vacker, som
man säger?" — Och hon vill ju, måste ju
dölja sig.
Han ämnade just gå för att försegla sitt
fynd och gömma det för framtida förfråg-
ningar från dess egarinna, då en vindpust
bläddrade i bladen och kom den lätta bo-
ken att glida från stenens högre afsats ned
i hans knä. Ofrivilligt kastade han en blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
