Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 503 —
på den öppna sidan och hans öga fängsla-
des af namnet Sonderling. Det var som om
han plötsligen skådat en huggorm.
Nyfikenheten, intresset för denna unga,
oskyldiga flicka, hvars öppnade hjerta nästan
låg i hans hand, dref honom att läsa vidare,
han kände sig liksom förhexad. Han tyckte
sig handla orätt, men han kunde inte handla
annorlunda. Hans finkänsliga själ kallade
honom — affälling! och ändå tvang honom
en oförklarlig oro att läsa.
"Jag har aldrig hört någon så skiftande
stämma, som Sonderlings. Hans röst kan låta
som den ömmaste ynglings, och när han
sjunger, får han mitt hjerta att gråta. Vore
han ej så gammal, skulle jag hålla ef ho-
nom som en bror. Jag bad honom en gång
taga af sig sina glasögon, men han ville
det ej, jag tog då af dem utan låv. Hu,
vad hans ögon voro matta och intetsägande;
det var glaset, som hade lånat dem all deras
glans. Han blev ond och ville ha en kyss
till försoning. Jag blev rädd, då kom pappa —
gudskelov — och allt blev bra. Men nästa
gång, då han ville kyssa mig med våld, då
kom pappa också i rätta stunden och vi-
sade bort honom från våra små rum.
Men hans långa vackra bref till mig! Hans
ånger och botfärdighet. Han älskar mig
som en syster, skriver han, och vill rädda
mig från afgrunden i mitt äventyrliga lif.
Men vem är generalen, som vill bekosta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
