Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 510 —
Och med ett vänligt slag på kinden af-
färdade hon den älskade sonen.
Men Signes och Gerdas tankar flögo från
arbetet bort till det ljufliga Sparfsätra och
det förtrollande Wachtelsro, och i de öron,
för hvilka nyss så vackert predikats om
förnöjsamheten, klingade Eriks glada skratt i
eller Brunos friska "”halloh", då han med
sin syster mötte de raska bergvandrarne.
Den glada dagen i millionärens prunkande
s mmarhem och den festliga dagen, då de
spisade middag med en excellens och två
statsråder, sväfvade skiftesvis för deras
minnens ögon. Tanken på att dessa hän-
förande afbrott i deras enformiga, åt ar-
betet helgade hvardagslif kanhända aldrig
mera skulle återkomma fyllde deras unga
sinnen med tungt vemod och laddade deras
bröst med suckar, dem de sökte qväfva för
att icke bedröfva den älskade modren.
Systrarna hade börjat bära på hvar sin hem-
lighet, utan att ana den ena till den an-
dras känslor. De hade inte mod attförtro
sig åt hvarandra, och de förstodo inte ens
ännu fullt om de hade någonting att för-
tro, de kände blott ett behof att söka en-
samheten en hvar på sitt håll, och då de
sammanträffade med ett: "Kors, så ensam
du går!" — svarade de skiftesvis under ff
förvirring: "Går jag ensam?"
Ack, de hade ju inte heller gått ensamma,
de hade ju någon raed sig i sina tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
