Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= (500 —
ville. Och han önskade och fick; jublade
och njöt, tröttnade och önskade om igen.
När han slutligen, dignande af leda vid alla
iufvets njutningar, ånyo jemrande kallade
på sin goda engel och denna vredgad spor-
de: "Hvad vill du nu igen?’, då svarade
den öfvermätte: |
"Ack, gif mig, af förbarmande, gif mig —
förnöjsamhet!”
Och han fick förnöjsamhetens ljufva kän-
sla och han kallade ånyo på engeln, men
icke för att önska, utan för att för första
gången tacka, ty den sista tycktes honom
den skönaste af alla gåfvor."
Modren tystnade och döttrarna syntes
förstå hennes syfte med sin saga. Men "san-
ningens kämpe" steg upp från sin stol, slog
armen kring sagoberätterskans lif och sade
skämtsamt;
"Nu narras lilla mamma Rora! Den der
sagan har hon inte läst i sin barndom, ty då
skulle vi nog ha hört den förut, utan den
har hon diktat för tillfället, såsom förr i
verlden, då vi hade lång väg hem, och då
hon i stället för att bjuda oss på att åka,
bjöd oss på sagor."
Men "mamma Rora" rodnade som en
sexton års mö, när hon så der ertappades
på bar gerning.
"Gå han ut och sköt sina romaner, herr
MIEMISRare, och låt mig få sköta mina sagor
i fred,"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
