Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— bl4 —
möte! Två unga menniskor, som så länge
längtat efter hvarandra, nu tillsammans utan
vittnen och i naturens sköte!
Hvad skulle man säga hvarandra, som |
kunde dölja det som båda tänkte på —
stundens sällhet.
Sedan Bruno bigtat huru han i all hem-
lighet, efter föräldrarnes hemkomst, gjort
ett besök vid Jägmästarstugan, men till
sin smärta funnit boet tomt, åhörde han
med förtjusning att man blifvit grannar på
annat håll. Man hade upder samtalet satt
sig på hvarsin gröna tufva, men så småning-
om flyttade hjertat de unga närmare hvar-
andra, och innan någon visste huru det till-
gått, hade Bruno talat om huru innerligt
han höll af sin lilla Gerda, men huru det
för föräldrarnes och fru Auroras moderliga
skruplers skull var nödvändigt att denna
tillgifvenhet doldes, tills Bruno blifvit myn-
dig och småningom en man för sig, beredd
att, om så behöfdes, trotsa fadrens vilja.
Hur länge han bönföll hos den blyga, men
öfverlyckliga flickan, fick han henne att hög-
tidligen lofva honom obrottslig tystnad och
ett nytt möte. - Signalen skulle från honom
bli ljudet af ett jagthorn i skogen, och från
henne — om farvattnet var klart och in-
genting hindrade — en vers ur sången:
"Mitt lif är en våg."
Och så skiljdes de unga tu, beseglande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
