Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 47808: —
bästa är kanske att vi ogeneradt, ett par utaf
oss, gå de besökande till möte. Kom Isaura,
vi, som ha de längsta och således mest im-
ponerande figurerna!” –- Och med ett le-
ende åt sitt eget lilla skämt tog fru Au-
rora sin unga skyddsling under armen.
Gerda och Signe följde på något afstånd
efter.
När fru Aurora närmat sig bryggan, trädde
en elegant, äldre mustascherad herre fram
på landgången och lyfte vördnadsfullt på
hatten.
Isaura kunde inte återhålla ett anskri
och hejdade ovilkorligen sin följeslagerskas
steg. Med fasa stirrade den unga flickan
på general Gregor v. Gallen.
Men denne stod der som fastnaglad; dö-
dens blekhet öfverfor hans af sjukdomen
tärda ansigte, men ögonblicket derpå rod-
nade han starkt och hans blickar sköto
lågor.
”Blir jag så mottagen af –- af –- mitt
eget barn, af min enda –- älskade –- out-
sägligt älskade –- dotter?”
Generalens stämma darrade af en sin-
nesrörelse, hvars beskaffenhet dock var en
gåta för dem, som bevittnade den. Han
gjorde en vördnadsfull men icke ödmjuk,
utan snarare något stolt bugning för fru
Aurora, i det han med en verldsmans be-
lefvade ton sporde: ”Utan tvifvel är det in-
för fru Sigurdsson, min dotters ädla beskyd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
