Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 769 —
darinna, som jag dristar mig att presentera
hennes far, general v. Gallen?”
Fru Aurora bleknade och ryggade ovil-
korligen ett steg, men gjorde en jakande
bugning på hufvudet, i det hon svarade:
”Vi äro då inte främmande för hvarandra,
herr general, ehuruväl förhållanden kunna
finnas i lifvet, då man önskade att icke göra
bekantskap.”
Fru Aurora sade de sista orden så sakta,
att endast generalen kunde höra dem. Han
bet sig i läppen, men skyndade att med
det förbindligaste leende replikera: ”Obe-
kantskapen just med sådana förhållanden
skärper ofta det omdöme, som bekantskapen
säkert skulle förmildra. Tillåt mig att få
presentera mina följeslagare: Min förvaltare,
herr Rupert, och min välvillige lots, pastor
Maurén, hvilken jag har att tacka för den
lyckliga upptäckten af min Isauras vistelse-
ort."
Generalen närmade sig Isaura, för att
fatta hennes hand, men den unga flickan
drog sig darrande undan. Herren till Tove-
borg besvarade hennes ovänliga skygghet
med ett fint leende: ”Var lugn, mitt barn,
inom några minuter skall vår invecklade
gåta vara klar och tydlig för oss alla. Du
har varit offer för ett ohyggligt missförstånd,
min Isaura, och den lilla komedi jag an-
ordnade, för att examinera dina sceniska
anlag, fick två fasansfulle och opåräknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
