Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 795 —
easam och ostörd i systrarnes gemensam-
ma lilla kammare; hon skulle skrifva ett
bref till ”en vän”, och snart skulle mamma
få veta dess innehåll och få förklaring på
allt, som kunde synas gåtfullt.
Hon blef allena, men utanför bidade mor
och syster med häftigt böljande bröst. De
kunde känna hvarandras ångest, tv de stodo
der omarmade, hjerta mot hjerta.
Plötsligen hörde de ett ångestfullt: "Je-
sus, förbarma dig öfver mig!" och så var
allting tyst. Mor och syster störtade in;
Gerda låg nedsjunken "på sina knän, med
hufvudet. stödt mot soffan och i händerna
ett sammankramadt bref. Men hon var vid
sina fulla sinnen, hon var endast blek som
döden.
Man gaf henne vatten, modren tryckte
hennes hufvud till sitt bröst och bad under
tårar: "Arma barn! Vill du ännu inte tala?"
"Jag har svurit, moder, heligt svurit!" —
svarade Gerda och stirrade med ett nästan
vansinnigt uttryck rakt framför sig, utan att
se på något. Det var denna hemska blick,
då ögat endast skådar inåt, skådar i hjer-
tat, skådar i minnet.
"Men innan qvällen ska jag vara löst
från min ed, och du ska få veta allt, "kär
moder min" — som Birger säger."
Gerda försökte att le, då hon citerade
brodrens smekord, men ett sådant leende
framkallar inte ett annat. Signe brast i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
