Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 913 -
Den glänsande stjernan försvann i skym-
mande moln. Ingen af hennes dyrkare visste
något om hennes öde.
Trettiondesjette kapitlet.
"Skogsnufvamn."’
En ung, elegant klädd dam, hvars ovan-
liga skönhet kom de unga läkarne att häpna,
begärde en afton att få se den sårade sven-
ske magistern. Man kunde höra på hen-
nes bäfvande stämma att hon var mycket
upprörd och på hennes ifver att hon hade
mycket brådtom.
"Jag har blott fyra timmar på mig att
vistas i Köpenhamn. Dyra pligter nödga
mig att genast återvända. Om jag inte kan
få tala vid den febersjuke, så låt mig blott
några ögonblick sjelf obemärkt få betrakta
honom."
Läkarne gjorde många svårigheter, ty pa-
tienten yar klenare än han på länge varit,
men de kunde icke motstå dessa underbara
ögor, då de bådo, och Isaura fick "några
ögonblick” vara ensam med sjuksköterskan
och Birger, under löfte om att placera sig
så, att hon ej kunde ses af den sjuke, hvil-
ken för några dagar blifvit skiljd från sin
trogne granne, den preussiske löjtnanten,
och inflyttad i ett enskildt rum.
Isaura ställde sig bakom hufvudgärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
