Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 914 —
och betraktade sin. älskling. Men hon dig-
nade ned på sina knän vid anblicken af
hans likbleka kinder.
Hon hörde honom jollra som ett barn
och med den mildaste stämma gifva smek-
namn åt sin mor, men fåfängt lyssnade hon
för att få höra sitt eget namn. Plötsligen
tystnade den sjuke, andadesitungt och tyck-
tes slumra.
<Ack, han är mig mycket kärl!" — hvi-
skade Isaura, i det hon stödde sig mot den
vänliga, gamla sköterskans arm. — "Men
jag skall kanske aldrig, aldrig mer återse
honom."
Gumman sade några tröstande ord med
denna hjertegodhet och detta lugn, som blifva |
en följd af vanan att dagligen se kropps-
och själslidanden.
Birger tycktes sofva. : Hans högra arm i
hängde ned vid sidan af sängen, och skör
terskan lyftade den försigtigt upp på täc-
ket, utan att patienten tycktes märka det.
Då gläntade den vakthafvande läkaren på i
dörren och pekade tyst på klockan. De
tio. minuterna, han lofvat Isaura, voro redan
tilländagångna. Isaura svarade med en böj-
ning på hufvudet att hon. förstått honom,
och doktorn drog sig af grannlagenhet åter
tillbaka. Men Isaura kände. sina fötter lik-
som fastnaglade vid golfvet.
Skulle hon så skiljas vid sitt hjertas ut-
valde, vid sin välgörare, sin älskling, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
