Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fyrtionde kapittet.
Bon Juan.
På Toveborg aflöste den ena lysande fe-
sten den andra, och den artige värden gjorde
allt, för att bruden skulle lefva i ett sin-
nesrus.
Men öfver Isauras sköna anlete hvilade
en slöja af djup melankoli, som hennes öf-
verlycklige makes uppmärksamhet eller den
grånade borgherrens galanteri omöjligen
kunde aflyfta. Corfitz Sonderling hade un-
der malplacerad ridderlighet lemnat henne
det exemplar af Birgers tidning, i hvilket
hennes fordne motståndare erkände sitt miss-
tag och gaf henne den fullständigaste upp-
rättelse, i det han på det mest genialiska
och vältaliga sätt dissekerade hela hennes
konstnärskap och framhöll dess glänsande
förtjenster, på samma gång han gjorde en
psykologiskt skarpsinnig paralell mellan hen-
nes första uppträdande och det närvarande.
"Ni ser, min nådigaste hennes nåd" –-
förklarade Corfitz bugande och med sitt
mest inställsamma småleende,:–- "att ni
vunnit den högsta af alla triumfer, den, att
tvinga er argaste motståndare på knä vid
edra fötter.”
Men Isaura svarade endast med ett me-
lankoliskt småleende, och hon läste recen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
