Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 954 —
sionen om och om igen, och hon gick upp
på de gästrum, hon bebodde under sitt förra
vistande på Toveborg, klippte ur Birgers
artikel, tryckte den till sina läppar, hop-
vek den och gömde den vid sitt sjudande
hjerta; och hon lefde om i minnet hvarenda
lycksalig stund i sin älsklings närhet. Hon
reglade dörren och gaf i tårar fritt lopp åt
sin gränslösa ånger och sin hejdlösa smärta,
och hon förbannade utan ord sin barnsliga
stolthet och lumpna artistfåfänga, som för-
bjudit henne att ödmjuka sig inför honom,
som hon var skyldig så mycket af kärlek
och erkänsla.
Men i korridoren hörde hon snart sin
upge makes oroligt spörjande röst. Hon
torkade bort sina tårar med den fina brud-
näsduken, hon andades på den och tryckte
den mot sina sköna ögon, för att taga bort
deras rodnad, och med skådespelerskans
herravälde öfver sina anletsdrag trädde hon
ut mot sin make och klagade under ett
småleende öfver att hon måst handskas med
"ett smolk" i ögat, då hon i stället vridit
om "en dolk" i sitt arma hjerta.
Och hon kastade sig till sin makes bröst
och isade sin själ till lugn med tanken på —
Birgers hemlighetsfulla "beskyddarinna",
det af Walter framkallade spöke, som vi
känna under namn af "Perpetuus".
Men hon tyckte sig så främmande vid
detta bröst, som likväl skulle tillhöra hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
