Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 08 —
Fyrtiondefjerde kapitlet.
Minnesvårdarne,
Tre veckor efter begrafningsdagen gjorde
Fanny och miss Thomson sin vanliga mor-
gonmpromenad ut till Nya Kyrkogården, ef-
ter hvilken promenad de på återvägen bru-
kade "besöka några sjuka och utarmade.
Oktobermorgonen var: isande kall, så att de
båda "väninnorna slöto sig närmare hvar-
andra än vanligt. Och de värmde snart
den ena den andra med sina ömma ord,
och med ömsesidigt omhuldande mot vinter-
kylan. "Fanny var mycket blek, men hon såg
lugn och leende ut, ty hennes ande lefde
det ädla lif, som skulle återförena henne
med Birger. Du talade om Isaura och om
hennes excentriska sorg, som icke kunde
finna sig i den lugna resignationen. För
att fly sina egna tankar, hade hon åter-
vändt till: sin i Tyskland bidande far, som
staunat der, för att, inväntande hennes be-
slut, hålla reda på hennes många effekter,
och hon hade ånyo kasta sig in i sin ar-
tistiska verksamhet. Det konstlif hon lefde
genom att oupphörligen framställa andra
varelsers känslor var en sorts förtviflans
hvila från hennes egen smärta, en sorts
opium, som kom benne att förgäta verklig-
heten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
