året därförut. Av råsilket köpte Förenta Staterna det ojämförligt mesta eller för cirka 600 milj. yen. Förenta Staterna har också tack vare sitt oerhörda ekonomiska uppsving under kriget blivit världens förnämsta sidenkonsument. Hur priserna på råsilke stegrats under kriget framgår av nedanstående tabell, som visar genomsnittspriset i Yokohama i yen pr hundra kin (en kin = cirka 650 gram): <table> <td>1913 <td>............ <td r>895 <td>1917 <td>............ <td>1.303 <td>1914 <td>............ <td r>884 <td>1918<td>............ <td>1.478 <td>1915 <td>............ <td r>830 <td>1919 <td>............ <td>2.097 <td>1916 <td>............ <td r>1,171<td><td><td> </table> Denna starka stegring hade emellertid till stor del spekulation till sin orsak, och följden blev en tämligen enastående krasch, då plötsligt penningstramhet uppstod i Japan i mars och priserna med ett föllo med 30 procent. Beträffande silkes- och sidenprisernas framtid beror mycket på huru fort Tyskland skall kunna åter bli ekonomiskt bärkraftigt, då Tyskland före kriget var det största sidenkonsumerande landet i Europa. Tyskarna skulle givetvis, om de själva finge råda, fastställa höga importtullar för att hindra denna lyxkonsumtion, men för Frankrike är det ju ett betydande' intresse att upprätthålla och stödja sin sidenexport, varför man torde kunna vänta, att landet i detta fall utnyttjar sin genom Versailles-fördraget vunna ekonomiska och politiska makt över Tyskland för att skaffa sina sidenproducenter vinsttillfällen. Därnäst beror mycket på huruvida Förenta Staterna skall kunna upprätthålla den lyxkonsumtionsstandard, som nu varit rådande under flera år; flera tecken tala ju för, att en ekonomisk depressionsperiod är i antågande även i U. S. A. Försök med silkesodling ha gjorts även här i Sverige, under frihetstiden med statsunderstöd och senare i mindre skala på privat initiativ, men intet av dessa försök har blivit fruktbärande. Sverige fyller för närvarande sitt behov av siden