Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvamkistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torkade svetten ur pannan, försökte tänka mera besinningsfullt.
Var han en usling?
Hela hans mannajag reste sig mot denna anklagelse. Han
gick bort till trymån, såg sig i den från huvud till fot. Där stod
framför honom en man i sin fulla kraft, rak i ryggen, med öppen
blick, beslutsam mun, hela gestalten präglad av energi och
ärlighet. Nej, så såg ingen usling ut! Hans samvete var gott,
han hade aldrig gjort någon för när men bisprungit många i
deras nöd. Från sin ungdom hade han varit idog, sparsam,
och Gud hade välsignat hans möda. Det står skrivet: »Arbetaren
är värd sin mat.» Och han hade fått maten. Det står ock skrivet:
»Söken först efter Guds rike, så skall allt detta därjämte tillfalla
eder.» Han hade sökt efter Guds rike, först samman med sin moder,
sedan allena. Gud hade, enligt sitt löfte, givit honom timligt gott.
Skulle han försmå Guds gåva? Nej! Då vore han otacksam.
Men hur förvaltade han gåvan? Behöll han den egoistiskt
för sig själv? Kanske fanns dock något skäl för anklagelse?
Han hade en mängd människor i sitt bröd, en var fick sitt,
mången mer än så, när sjukdom och nöd krävde, alla
välsignade honom, ingen förbannade. Han kände sig lika förpliktad
gentemot dem, vilka uppburo lön, som gentemot hjälpbehövande
utan lön. I detta avseende kunde han ej rimligtvis beskyllas
för underlåtenhet.
Han hade hustru och barn; Dem vårdade han med största
omsorg, säkerställde deras framtid, så ätt de ej skulle lida ont,
när han fölle ifrån. De skulle ej kunna klaga över en kärlekslös
make och fader. Han hade själv varit fattig, visste, hur svårt
det kändes, ville ej, att barnen skulle genomgå samma hårda kamp
som han. Deras liv skulle bli ljust. För att de rätt skulle förvalta
sitt arv, ej bli odågor, gav han dem den bästa uppfostran, manade
till gudsfruktan, idoghet, barmhärtighet mot sämre lottade.
Efter detta resonemang vek hans ångest. Han trodde ej
längre, att han var så dålig, som han befarat. Modigare än nyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
