Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Generalkonsulns kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
präst eller läkare. Någon examen hade det inte blivit av. I stället
hade han sökt och fått en korrespöndentplats på ett
skeppsmäklarkontor. Åren hade gått, och framgångarna hade kommit
slag i slag. Världskriget kom, och han insåg snart, vilket
utmärkt gott affärshuvud han hade.
Och nu var han ägare av en hel liten handelsflotta, tolv fartyg
och två nya under byggnad, och ägde rätt titulera sig
generalkonsul.
Han kunde som sagt inte glömma Aina Nissinger. Och de
senaste två veckorna hade han tänkt på henne mer än
någonsin. Han hade funnit, att livet, trots all lyx han nu kunde bestå
sig, trots det eleganta hem han inrett åt sig, var tomt, var ödsligt
och kallt utan en älskande och älskad: kvinna. Efter två så gott
som sömnlösa nätter fattade han sitt beslut.
Han skulle skriva till Aina Nissinger.
Han skulle skriva och säga henne, hur kär hon var för honom.
Han hade just satt sig vid skrivbordet i sitt hem och skrivit
brevets överskrift.
Men var det klokt?
Hur skulle hon uppta detta? Var hon möjligen kär i honom?
Skulle hon inte skratta åt honom? Visa hans brev för sin far och
sedan — sedan skulle en ny historia börja florera bland alla
avundsmännen och de så kallade vännerna.
Han rev sönder det påbörjade brevet.
Dagen därpå skrev han ett annat och postade detta.
En vecka fick han vänta.
Det var en lång och pinsam vecka. Under dessa sju dagar
såg han Aina Nissinger på gatan två gånger, båda gångerna i
sällskap med ett par väninnor. Han såg henne rodna och hälsa,
något kyligt tyckte han, kyligare än förr, innan han skrev.
Efter bekantskapen i somras hade de mötts på gatan, hälsat
och pratat, och alltid hade det varit kamratligt och muntert.
Något hade kommit emellan dem. Och detta något var hans brev.
Varför hade han då varit så galen att skriva?
Han måste le för sig själv, där han just nu satt på sitt kontor
och förstrött rökte på en cigarr. Han, affärsmannen, skriva
kärleksbrev! Alldeles som en kärlekskrank gymnasist! Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
