Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ett äfventyr af Marmontel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man kan lätt föreställa sig deras lif under en hel
månad i denna ensamhet, långt ifrån menniskor,
lefvande blott för kärleken; man måste för öfrigt
känna Mamsell L., för att kunna förstå Marmontels
lycka under denna blomstermånad. Hon älskade med
passion, men hennes kärlek var dåraktighet; hon
fruktade ej vara nog älskad, och för att öfvertyga
sig derom, anställde hon de besynnerligaste prof.
En dag försvinner hon och är borta i flera timmar;
Marmontel söker henne med oro. Slutligen mot
aftonen kommer hon med nedslagna ögon, förkrossad
uppsyn, hon ber om förlåtelse.
"Hvad har ni brutit emot mig?" frågar han.
Hon tillstår med nedslagna ögon, att Markis de
Beaufort upptäckt henne och bedt om ett bevis af
hennes medlidande
"Och?" frågade Marmontel blek och kall af
fruktan.
"Jag har lemnat honom det," tillade hon rädd.
Marmontel bryter ut i häftiga tilltal och
förtviflans tårar. "Lugna dig!" Sade hon slutligen leende;
"jag har icke sett någon menniska." Hon skrattade
högt.
"Men hvarföre detta skämt?"
"För att se, om du älskade mig."
En dag syntes hon vara mycket olycklig, och
var det verkligen. Marskalken, mindre van vid
segrande rivaler, hade skrifvit till henne och hotat.
"Du måste resa," sade hon, och det genast. "Min far
tycker ej om, att Du är hos mig; far till Paris, jag
reser till Brüssel."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
