Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ett äfventyr af Marmontel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Afskedet var skakande; ty de älskade hvarandra
verkligt. Hon lofvade att skrifva hvar dag, och
Marmontel måste göra detsamma.
Några veckor var hon pnnktlig, men småningom
blef hon mindre samvetsgrann ; slutligen uteblefvo
brefven helt och hållet. Marmontel, som ännu
älskade henne, var förtviflad; han blef allvarsamt sjuk.
En dag får han af sin bet jent ett bref med
Brüssels poststämpel. Dess innehåll var följande :
’’Våra känslor äro icke i vårt våld; jag har med
passion älskat er, ni vet det. Men nu har jag ej
mer någon kärlek till er; ett fruntimmer, som har
aktning för sig sjelf, måste enligt min tanke så
yttra sig. Jag älskar Chevalier de Mirabeau, (ier ni
mig emedlertid ej mitt löfte tillbaka, så vill jag ej
tillhöra honom. Men genom en onyttig grymhet
skulle ni visserligen icke vilja göra tre personer
olyckliga: mig, Chevaliern, er sjelf; ty ni kan ej vara
lycklig, när jag lider. Var ädelmodig! Var ni "sjelf!
Var det, som jag hos er har älskat!"
Detta bref ådrog Marmontel flera timmars
svimning, som endast lemnade rum för en vansinnighet,
hvilken några veckor kastade honom i dödens armar.
Knapt var han på bättringsvägen, förr än han skref
till den lättsinniga varelsen: "Ni är fri, alldeles fri;
måtte ni utan förebråelse njuta denna frihet, när ni
nu får veta, att den kostar mig lifvet."
Brefvet blef obesvaradt, men några veckor
derefter (Marmontel låg ännu till sängs och betjenten
var bortskickad i något ärende) hörde han en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
