Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ett äfventyr af Marmontel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obekant röst fråga, om han fick tala med honom; han
svarade: "ja" — och såg en lång, välväxt yngre karl
komma in. Han satte sig upp i sängen, bad den
främmande sätta sig ner, och frågade om orsaken till
hans besök.
"Jag vågar knapt säga hvem jag är," svarade
han ; "jag är rädd, att mitt namn skulle skada mig
hos er."
Ack!" utropade Marmontel," ni är Chevalier de
Mirabeau !"
"Ja !"
"Och hvad vill ni? Vill ni taga lifvet af mig
genom er åsyn? Hvad kan jag göra för slag för er?
Öka er seger, derigenom att jag visar er den
bedröfliga belägenhet, hvari den person satt mig,
som jag icke vågar nämna?"
"Var rättvis! hvarför anklaga mig? Hon har
älskat er, på det sätt hon älskar; kanhända skall hon
ej alltid älska mig. Jag var ej i något
vänskapsförhållande med er; ni var för mig okänd. Var billig,
och ni skall ej anse mig för fiende, utan för er vän."
"Ack! er röst plågar mig. Hvad rår jag för det?
Milt förnuft försvarar er, men mitt hjerta talar
högljuddare, och jag kan ej se er utan rysning."
"Men hvad rår jag? Jag är olycklig; ty ni är en
af dem, hvars aktning man önskar äga."
Marmontel lugnade sig något, torkade några
tårar ur ögat och räckte sin hand åt Chevalieren.
"Låt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
