Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Mina äfventyr under belägringen af Wien. Af H. Zschokke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag satt på golfvet i biljardrummet, med
ryggen vänd mot fönstret, och lät kaffet smaka mig rätt
väl, då i hast hela fönstret slogs i stycken och en
skur af glasskärfvor öfverströmmade mig. Jag, som
trodde att åtminstone en bomb flugit in i rummet,
störtade i ögonblicket på alla fyra under biljarden,
afbidande under gruflig ångest kreveringen. De
närvarandes högljudda skratt bragte mig åter till mina
sinnen, och kom mig att märka min villfarelse.
Försigtigt stack jag ut hufvudet, och såg en flicka, som
lagade sig opp från golfvet och sprang bort. Den
narren hade, af räddsla för polisen, som ville tvinga
henne att biträda vid släckningen, tvefötes hoppat
in genom det halföppna fönstret i billardsalen.
Denna nya förskräckelse hade betagit mig all
smak för kaffet; äfven förtröt mig de närvarandes
skratt, som förmodligen mer gällde mig, än flickan.
Förargad gick jag derifrån, med den fasta föresats,
att lemna ett stånd, som försatte mig i ständig
lifsfara. Det ingångna stilleståndet lät mig äfven hoppas
uppfyllandet af min föresats. Jag begaf mig tillbaka
till föregående aftonens samlingsplats. Der fann jag
mitt folk helbregda samladt. Om affären i iskällaren
vexlades ej många ord. Jag sjelf teg visligen;
likväl förrådde röklukten många af mina kamrater för
mig, och mången, som nu visade en rasande
martialité, luktade starkt af iskällare. Jag behöll mina
tankar för mig sjelf. — Så slutades de vigtigaste dagar
af mitt sorgfulla hjeltelif; ty, hade jag ej föresatt
mig att endast tala om mina lidanden, skulle mycket
ännu återstå att säga om mina bedrifter; — dock
blygsamheten förbjuder mig att meddela dessa åt
efterverlden.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
