Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Stobæus. Historisk novell i scener
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
ja. Vi äro ja gamla bekanta och känna
hvarandra så väl. Vi äro skapade för hvarandra.
Vilh. Hvad det beträffar, att vi känna
hvarandra, så torde det så vara. När du haft
så lång tid att studera mig, borde du äfven
känna mig. ’
Gyll. Ja det gör jag också. Du är en
Engel, skön som dagen, trogen som vänskapen,
öppen som himmelen, varm som solen och öm
som turturdufvan.
Vilh. Hur ser en Engel ut ? Dagen är ej
alltid skön, vänskapen ej alltid trogen, eller hur?
— himmelen är hvarken öppen eller sluten, o.
ø. v. Du känner mig således ej. Du lånte
bilder af Runius, som dog härom året. Med ett
ord, du känner mig ej, ty då framförde du
aldrig ditt frieri; då visste du, att jag vore min
Julius evigt trogen.
Gyll. Men du känner mig och finner mig
vara hans värdigaste efterträdare.
Vilh. Ja, jag känner dig något litet. Du
är ej någon Engel, men skön som en vinterdag,
öppen som afgrunden, varm som isen, öm 6om
göken.
Gyll Nå, du behagar skämta. Det är
dock roligt att se di« munter en gång. — Men
nu bestyr jag om mitt bröllop endera dagen,
jo förr dess hellre, ty min väntan är en hel
evighet.
Vilh. Hvem blir den lycklige?
Gyll. Jag.
Vilh. Då får du just en rätt passande
maka. Lycka till! (niger).
Gyll. Du gratulerar ju dig sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
