Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlad frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fordom sjöbotten, som omslingra små gröna kullar, fordom
holmar, grönskade nyss för hans räkning, för att gifva bröd
åt de armar, som skulle kläda honom, borsta honom, laga
hans mat, sköta hans hästar, hans hundar, hans falkar, hans
boskap. Förliden höst stod han häruppe och såg, huru
hans folk sådde ut hans korn; nu skulle andra komma och
skära och hämta upp. Nyss ägde han besluta, när fiskarne
i bäcken skulle ända sina lif, nyss bestämde han, när furan
i skogen skulle falla och när villebrådet, som sprang där,
skulle fällas; själfva fåglarna i denna ofantliga luftrymd
tillhörde honom, om de också kommo flygande från kejsaren
i Österrik. Att han icke ägde något af allt detta mer,
kunde han icke fatta ännu, ty han hade aldrig saknat något
och visste därför icke, hvad äga var; han kände blott en
ofantlig tomhet och tyckte, att landskapet hade ett dystert
utseende. Svalorna, som kommit samma dag, svärmade
skrikande omkring honom och uppsökte sina gamla bon i
takkransen, några funno dem, andra icke; höstens regn,
vinterns snö hade upplöst deras små lerhyddor, så att de
störtat i slottsgrafven, men lera fanns på åkern, vatten i
bäcken och strå på hvar enda tufva, och medan de voro
hemlösa, hade de hus i hvarje dunge och under takhalmen
på hvarje koja. De jagade obehindradt ute i den luftiga
jaktmarken, de valde maka och gifte sig ute i den blå
vårluften, som var uppfylld med vällukter från de nyutspruckna
björkarna och de blommande granarna, från den osynliga
vårbrodden och videts honungsdoftande hängen. Han gick
längre upp på taket och ställde sig vid flöjelstången; när
han då såg upp mot de tågande, hvita vårmolnen, föreföll
det honom, som om han stod på ett sagans luftskepp och
seglade fram mellan skyarne, och när han sedan såg ner
på jorden, föreföll det honom som en samling mullhögar,
som en affallsbacke, utkastad från himlen; men han hade
en förkänsla af, att nu måste han dit ner och gräfva i
mullhögarne för att söka mat; han kände, att hans fötter stodo
fasta på jorden, oaktadt hans villade blickar seglade
däruppe bland de silverglänsande skyarne.
När han gick ner genom den trånga vindstrappan, syntes
det honom, att han gick in i en ofantlig borr, som skrufvade
honom djupare och djupare ner i jorden. Han besökte
trädgården, såg hur aplarna blommade. Hvem skulle plocka
frukterna af dessa träd, som han odlat och på hvilka han
väntat i åratal? Han besåg det tomma stallet, alla hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
