Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlad frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
flingor, vattendroppar; men han har följt den gamles
råd, och han håller mun, så snart han frestas att
fråga. Rummet, där han står, genomvandras hvarje
stund af bärare och köpmän, som draga in snö och
smuts på golfvet och lämna den kalla luften fritt
tillträde. Den ena klädespacken efter den andra
kastas upp på ett ofantligt bord och fyller luften
med ett kväfvande damm. Ännu hostar han icke, men han
känner hur andedräkten blir tyngre, och den blir icke
lättare, när han ser, huru kölden bränt hål på hans
hvita händer och gjort dem alldeles röda. Han gick en
dag till barberaren och fick se sig i en spegel. Han
trodde det vara en annan människa, då han såg ett
utmagradt gult ansikte fullsatt med finnar och en
osnygg skäggbotten. Hans fötter voro så förstörda
af snö och väta, att han icke kunde draga på sina
vanliga stöflar, utan måste gå i lappskor. Den hvita
jackan var utbytt mot en brun långrock och baretten
mot en slokig hatt. Den knappa lönen nödgade honom
söka sina måltider på enkla ställen, där man endast
fick äta salt mat, och ovanan vid födan hade ådragit
honom skörbjugg. När han en gång vågade beklaga sig
för den äldre kamraten, tog denne ihop med honom och
sade, att det fanns så många, som arbetade mer än
Sten och icke fingo någon mat alls, själf hade han
icke smakat något färskt sedan julen. Denne kamrat,
det var han, som höll bröllopet i rådhuskällaren,
var afundsjuk på Sten, emedan denne vid så unga år
fått en syssla, som han själf väntat på i tio år.
»Det är somliga, som få allting till skänks här i
lifvet och ändå icke bli nöjda», brukade han trösta
Sten med.
Sten afundades honom hans jämförelsevis goda hälsa,
hans friska händer och fötter och det jämnmod,
hvarmed han tog lifvet. Han åter förklarade, att
Stens alla lidanden och olyckor härledde sig från,
att han var bortskämd och icke lärt sig arbeta,
och den förklaringen höll han på.
Sten kände, att hans kropp dukade under i striden;
kamraten sade, att det var att falla i en ärlig strid,
som ingen riddersman en gång behöfde skämmas för. Sten
trodde, att hans själ tog skada under det mördande
arbetet med att skrifva siffror, men kamraten sade,
att det var icke arbetets fel, utan det var därför
att Sten hade fått en dålig uppfostran.
En dålig uppfostran! Han, som haft två sköterskor
och en guvernant, han, som haft lärare i romerska
och grekiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
