Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlad frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
»Hvad den afskedade beträffar, så gör det mig
hjärtligt ondt om honom, på samma gång det gläder mig,
att ni blir räddad från undergång.»
»Men han har hustru och barn.»
»Mycket sorgligt för dem! Men när mannen nu en gång på
sitt sätt sagt upp platsen, så är den ledig; behagar
ni icke tillträda den, så gör ni hvarken honom eller
er själf någon tjänst. Oss emellan sagdt, så tänkte
vi nog litet hvar som han, men ser ni, man får icke
säga sådant. Jag är en gammal man, herre, och har
sett lifvet. Det är nu vrängt och galet, men det kan
inte satan hjälpa. Ännu är er sammetsjacka hvit, men i
morgon är den smutsig; i öfver-morgon är den trasig,
och sedan, vet ni hvad ni då är? Icke junker längre,
utan äfventyrare, drifvare. Lyd mitt råd, unge mani
Skaffa er bröd för munnen, medan sammeten räcker,
och håll sedan snytet! - Sof nu på saken och kom
upp på rådstugan om måndag morgon. God natt och var
förståndig l»
Sten steg upp och gick ut i stora salen igen. Men
där var öde och tomt för honom, sedan bröllopsfolket
försvunnit. Trött och tillintetgjord af aftonens och
hela dygnets olika sinnesskakningar, beslöt han sig
för att gå hem.
När han kom upp på härbärget och in i sofstugan, tog
han af sig sammetsjackan och synade den. Öfverspilld
af vin, fläckig af landsvägens damm, brun under
armhålen af svett, såg den riktigt eländig ut. Han
gick och lade sig; somnade under tanken på hvar
järnvågen kunde vara; drömde om dödsdansar med
klädesskrifvare; slogs med lik, vaknade, somnade om
igen med tankarna på järnvågen, ett ömt afsked till
den hvita sammetsjackan och ett fast beslut att skaffa
bröd, först för en mun och sedan för tvål
Den vackra majmånaden höll icke sina löften; det
korn snö i äppelblommen, och solen syntes icke på
fjorton dagar. Fjorton förfärliga dagar har Sten,
den siste ättlingen af släkten Ulffot till Wäringe,
Hofsta och Löfsala, stått nere i det dragiga och
oeldade klädeshuset vid saltsjöhamnen. Från tidigt
på morgonen till sent pä kvällen har han stått
med pennan i de blåfrusna fingrarna och skrifvit
upp namnen på de klädessorter, som med den öppnade
sjöfarten började komma in. Han förstår egentligen
icke, hvarför de skola skrifvas upp och icke lika så
gärna gatstenar, snö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
