Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
åt fbr att kunna arbeta, och han arbetade för att fa
något att äta. Jo, men på mellanstunderna tänkte han,
eller rättare, han undrade. Han undrade, om dessa hans
tankar voro just det där högre ändamålet med lifvet;
han erinrade sig, att hans mor talat om, att jorden
var en jämmerdal, genom hvilken vi måste vandra för
att bli bättre och därigenom värdiga himmelriket. Han
fann sig vid närmare eftersinnande hvarken bättre
eller sämre från den ena dagen till den andra, och
han förstod inte, hur han skulle bli det. Kanske han
var ett undantag? Möjligen l Alla de andra aflade
ed till landets konung, alla andra betalade skatt,
gingo i kyrkan, gåfvo tiondedelen af sina inkomster
till prästerna, betalade arrenden, skottade snö på
hvarandras vägar, köpte och sålde, stämde hvarandra
för ting, men ingenting kunde de göra utan att begära
lof och betala. De begärde lof att fa gifta sig, att
bli upptagna i församlingen, i hvilken de voro födda,
att fa gräfvas ner i jorden, och alltid skulle det
betalas; de betalade konungen för att han regerade
dem, de betalade domaren för att han dömde dem,
prästen för han frälste dem, och bödeln för han hängde
dem; de betalade i staden för att staden köpte deras
fisk, och de betalade stadens broar, som staden måste
äga för att kunna vara en stad. Kristian, som icke
gjorde något af allt detta, var således ett undantag,
och han slapp väl ifrån allt det där betalandet,
därför att han icke ägde något. Däri bestod således
skillnaden mellan honom och dem: han ägde icke något
l Förr i världen, hade han hört, foro de, som icke
ägde något, ut på hafvet och togo af dem, som ägde
något. Detta var numera icke tillåtet, och det var
rätt, ty Kristian kunde icke finna det tillåtligt,
att någon kom och tog hans båt eller yxa ifrån honom.
Under det dessa halfgångna tankar kommo till och gingo
bort i det halfrus, som härskar i en tröttad hjärna,
öfverföll honom sömnen. Efter några timmars lopp
vaknade han vid en kväfvande känsla i bröstet och
en förfärlig sveda i ögonen. Han reste sig i bädden
och såg, att man gjort eld nere på golfvet. Vid
elden sutto två män, den ene klädd i Dagö-bornas
halfbarbariska dräkt, den andre i de svenska fiskarnes
hvardagskiädsel. De sutto på golfvet och vände några
sillar framför elden. Kristian, som icke hade lust att
röja sig, då han icke kände de främmandes sinnelag,
skyddade sig för röken så godt han kunde genom att
krypa så långt in som möjligt; att han därvid kom
att höra, hvad de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
