Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag är icke någon sjöröfvare», sade han.
»Jaså, du svarar konungens befallningsman», sade
fadern. »Akta dig och gör oss icke alla olyckliga!»
»Jag gör ingen olycklig», sade Kristian, »men jag
försvarar mig, när jag ser man vill mig ondt. Hvad
vill ni mig?»
»Du har en gömma här för gods, som du röfvat från
fredliga köpmän», sade befallningsmannen. »Vi ha sett
alltsammans.»
»Jag har icke röfvat från någon», sade Kristian;
»allt, hvad som ligger i berget, har jag ärligt
förvärfvat med flit och arbete.»
»Nej, hör du; inbillar du oss, att man samlar så
många hundra skinn och så mycket dun här ute i de
fattiga skären. Och det är du nog dum att begära vi
skola tro. — Kom ner, för sista gången eller är du
olycklig!»
Man stormade klippan, men då släppte Kristian ned
stenblocken, som hoppade öfver de anfallandes hufvud,
slogo flisor ur berget och plumsade i sjön, dock utan
att träffa någon.
»Olycksbarn», skrek fadern, »du var född till mitt
fördärf!»
»Hvem födde mig?» svarade Kristian och vräkte ner
det sista blocket.
Utsikten till seger öppnades nu för de belägrande,
och snart kände Kristian ett rep slingras om sina ben;
han kastade sig omkull och sökte bita af detsamma,
men då hade han det om halsen också och var snart
hoptvinnad som ett nystan, rullad ner för branten
och lagd i botten på båten.
»Gör honom icke illa i onödan», sade fadern, »jag
borgar ju för honom.»
Därpå började han i en jämförelsevis vänlig ton
föreställa Kristian, huru illa han gjort mot sina
föräldrar, som födt honom, klädt honom och varit
goda mot honom; hvilken sorg och skam de nu fatt
till tack af honom, då deras namn skulle ut kring
bygden och skändas; han besvor honom vid Kristi
kors och alla helgon, att han skulle bekänna,
emedan saken därigenom vore till hälften förlåten
och kunde försonas med böter. Han visade sina gråa
hår och bad Kristian icke bringa vanära öfver dem;
han bad honom tänka på sin bror, som snart skulle
intaga faderns plats i samhället och upprätthålla
släktens anseende och fortbestånd; han slutade
med att fordra detta af Kristian och förklarade,
att människan icke fick lefva för sig själf, utan
måste lefva för andra också. Samhället var byggdt på
släkter, och när släkterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
