Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På godt och ondt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där nu Hans satt vid sitt fönster, bultades på dörren,
och omedelbart därpå steg husvärden in.
»I morgon dag är du, Hans brefmålare, härifrån med
ditt och de dina!»
Hans såg upp, mindre förvånad än skrämd.
»Hvarför så, om jag får fråga?»
»Därför», svarade värden och lämnade honom ett
plakat med dåligt tryck, men tillräckligt tydligt
att förstås. Och han läste: »En sannfärdig historia
om den ärkeförrädaren och Hussiten, som under det
antagna namnet Hans brefmålare lefver tillsammans
med sin syster, och för att hämnas det han blifvit
fördrifven ur Warnhems kloster utgifvit en kättersk
nidskrift om de högsta tingen, däri han förnekat Gud
och de heliga sakramenten.»
Hans drog rocken omkring sig och kände, att han frös
in i bröstet. Detta hade han ändock icke förutsett.
Då hörde han ett anskri inifrån kammaren, ett
genomträngande skrik, som när en människa går ner sig
på isen. Han sprang ut och fann sin syster liggande
stel och stura på golfvet, och vid hennes fötter
låg det ödesdigra plakatet. I ett hörn satt sonen
hopkrupen på en kista och stirrade framför sig, som
om han icke vågade gråta. Han blef stående utan att
kunna förmå sig göra något till systerns vederfående,
och han förbannade den stund, då han lärt henne
läsa. Slutligen böjde han sig ner och lyftade på
hennes hand; den var ännu varm och mjuk, men pulsen
hade stannat. Hans andra tanke var: hvem skall vårda
min son? Flere tankar hann han ej med, ty nu hördes
ett doft sorl utifrån torgsidan. Han gick ut i boden
och blef nu varse, huru en stor människomassa var
samlad på torget. Alla talade på en gång och hade
ansiktena vända mot bodfönstret. Det såg ut som en
mörk vägg med ljusa fläckar och lysande punkter. Han
gick fram till fönstret, men mottogs af ett anskri;
han lutade sig fram öfver disken och gjorde ett tecken
att han ville tala. Det blef ett ögonblicks tystnad.
»Hvad söken I?» frågade han med skälfvande stämma.
Ett nytt anskri besvarade hans fråga. Han sökte
igenkänna några af anförarne för upploppet, men det
var mörker och oreda för hans öga. Plötsligen tycktes
en rörelse uppstå i massan, och fram trängde sig en
hop, mest unga män, hvilkas ansikten han väl kände som
sina vänners. Men dessa blickar, som förut mött hans
med förtroende och tillgifvenhet, sprutade nu eld,
och dessa händer, han så ofta tryckt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
