Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Magistern hade sett nog, men hade icke lyckats
utforska hvad för slags folk han hade att göra med,
om det var galna människor eller banditer eller bägge
delarna.
Emellertid blef baronessan osynlig i ett par veckors
tid; det hette att hon var sjuk, hvilket icke hindrade
att det spelades och sjöngs halfva natten i hennes
rum. Och magistern lade märke till att man aldrig
hörde förvaltaren gå upp på sitt vindsrum. Och då
han en gång för att komma på det klara med den saken
frågade Ivan, hvar förvaltaren bodde, pekade denne
på ett fönster i första våningen, hvilket just var
den lägenhet baronessan bebodde, och till hvilken
det var ingång från samma förstuga, som ledde upp
till magisterns våning. Dörren till hennes bostad
var alltid stängd, och när magistern eller någon af
hans hushåll knackade på för att fråga efter någon
af husets folk, öppnades dörren på glänt först
efter ett ändlöst bultande, och besked togs emot
igenom dörrspringan, under vildt larm från en mängd
hundar. De, som hade råkat titta in igenom dörren,
hade blott sett någonting kolsvart och märkt en
olidlig stank.
En dag, när magistern satt i sin stora sal, hörde de
en tupp gala i rummet innanför den stängda dörr, som
ledde till baronessans rum. Tjänsteflickan påstod, att
hon äfven hade hört killingar bräka och turturdufvor
kuttra därinne, men när man nu en gång var därute
och kontraktet var bindande till den första oktober,
tog man till regel att inte blanda sig i andras
angelägenheter eller genom närgångna undersökningar
väcka misstro och agg.
Magister Törner hade i trots af sina lefvande
föresatser i sådant afseende en hård strid att bestå
mot sin nyfikenhet. Uppfostrad till forskning, hade
han fatt för vana att aldrig släppa en undersökning,
förr än han hade funnit kärnan, och allt, som vid
första ögonkastet föreföll honom oförklarligt,
eggade i högsta grad hans forskningslust. Så gick
nu med det hemlighetsfulla huset och dess konstiga
innebyggare. En baronessa, som ägde förmögenhet,
men tyckte om att ha det smutsigt och obekvämt
omkring sig; en djurvän, som svälte sina djur; en
zigenare, som var stolmakare, bönhas, taskspelare,
trädgårdsmästare och landtbrukare, men inte kunde så
mycket som sätta en hake på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
