Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vaksam viljas herravälde. Det var dödsbleka drag,
vilda linjer, som tycktes strida inbördes, djupa
faror, likasom urholkade af laster och lidelser, och
under ögonlocken tecknade sig de stora ögongloberna,
som ännu under sin betäckning tycktes vilja
dölja blickens oro. Kaninerna smögo sig omkring
den sofvande, nosade på honom och kilade därefter
tillbaka under några brädstycken; kommo åter fram,
luktade på kläderna och rynkade på näsan; klippte med
öronen och lade ihop dem, när de hörde den dödfulles
stönande under sömnen.
Så långt hade magistern kommit i sitt studium
af karlen, att han trodde sig ha skäl för sin
åsikt när han tog honom för en storljugare och
tjufnatur. Alla upplysningar, som magistern hade gett
om trädgårdsskötsel och jordbruk, hade förvaltaren
rättat sig efter, men utan att tillstå hvem han hade
dem att tacka för och utan att säga tack. Sålunda
hade han både vattnat och beskurit melonerna efter
magisterns råd, men skröt själf efteråt med sin
visdom. Likaså hade han en dag tagit af sparrisen
och med en triumferande uppsyn visat magistern, hur
han förstod sig på att odla sparris. Magistern hade
hållit god min som alltid, men frågat sig själf,
huru en zigenare, som inbillade sig att vara så
listig, kunde vara dum nog att tro, att den andre
hvarken kunde minnas eller begripa. Å andra sidan
hade förvaltaren betygat magistern en hundaktig
tillgifvenhet, sådan som man visar en människa,
af hvilken man mottar gåfvor; som man har lof att
ostraffadt narra, och som man tillskrifver en hög
grad af oegennytta och hederlighet. Zigenaren älskade
honom, efter hvad han försäkrade, och ärade honom
såsom ett med högre vetande utrustadt väsen, som
med fulla händer strödde omkring sig en upplysning,
hvilken kunde utmyntas i ekonomiska fördelar. Själf
uppvuxen bland idel kältringar, böjde han sig för en
människa, som han icke tilltrodde att kunna ljuga,
men i hans beundran låg en smula medlidande med
denna människa, som inte hade nog förstånd till att
genomskåda en annans svek. Och sin tjufnatur trogen
kunde han icke låta bli att lura sin oegennyttige
välgörare och vän. Så hade magistern upptäckt, att det
vin, som förvaltaren skröt med att ha importerat från
Frankrike, icke var annat än äppelvin, som han själf
pressade af ruttna frukter - ruttna, emedan det därvid
rann fram en tjock brun saft, som liknade spanskt
Alicante, hvilket han förväxlade med franskt vin. Hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
