Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
marktschrejartjut, drog han till med sin
favoritvisa, medan Ivan vefvade positivet:
Och jag är grefve af Luxembur
tralalalalalå lalalå!
Om dag, om natt, med hund och lur i skogens djup jag
har min gång, vid åsen sjunger jag min sång. Men den
som hör mitt horn, blir tyst på stund, ty jag med
Satan ingått ett förbund l
Därefter följde flere strofer om den på denna
tid så hemskt beryktade marskalken grefve
Luxemburgs hemlighetsfulla lefnad med banditer och
giftblanderskor samt hans underbara räddning ur
polisens och häxkommissionens klor.
Berusad af vinet och sången började zigenaren bli vek,
och i ett anfall af ädelmod bjöd han Ivan sitt glas,
som denne tömde med blottadt hufvud och knäböjande
som det anstod en page. I trots af sitt ynkliga och
svultna utseende gjorde han detta med en viss grace,
så att magistern fann sig föranledd att belöna honom
med en uppmuntrande nick. Då kunde zigenaren inte
längre styra sin glädje och stolthet, utan glömsk af
sina föregående lögner lät han undfalla sig:
>Det är min bror, ska’ magistern veta. Jag uppfostrar
honom strängt, men han skall bli en stor man - kanske
riksamiral, om vi få lefva!»
Magistern utbredde sig med ifver om sjömaktens snabba
utveckling i Norden och om den lysande karriär som
detta ädle yrke erbjöd nu i jämförelse med förr,
gaf goda råd och vinkar om huru en ung man skulle
uppföra sig och hvilka vägar han skulle gå och hvilka
kunskaper han måste förvärfva sig för att komma sig
fram som sjöofficer.
Under tiden hade det blifvit natt, men den
ljusa sommarhimlen gaf ännu så mycket ljus, att
magistern kunde se, hur baronessan kom smygande
genom lönnallén. Förvaltaren hade redan fått öga
på henne, och med hatten i hand gick han henne
till mötes på bron, bad henne vara välkommen och
frågade, om hon ville dricka ett glas i magisterns
sällskap. Baronessan tackade och satte sig ned,
drack på bönders sätt ur samma glas som förvaltaren
och tycktes redan på förhand vara onykter. Zigenaren
visste inte, på hvilken fot han skulle stå. Å ena
sidan ville han hedra sig själf med att visa sin
älskarinna största vördnad; å andra sidan ville han
få fram i hvilket förtroligt förhål-
Strindbtrg, Sferiska ödtn och äfventyr,
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
