Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande han stod till den förnäma damen, och detta kunde
endast ske genom en närgångenhet, som emellanåt kom
in på det ohöfviskas område. Så räckte han henne ena
stunden glaset med böjdt knä och blottadt hufvud,
än tog han henne om lifvet liksom af oaktsamhet,
titlarna växlade mellan ers nåd och du på ett mycket
dumt sätt.
Sedan baronessan en stund skrytsamt berättat om sina
höga förfäder, som hade tjänat under Kristian IV -
tydligen den ende kung, som hon och förvaltaren kände
till -, bad hon zigenaren, som hon kallade Jensen,
sjunga om grefven af Luxemburg.
Grefven af Luxemburg tycktes spöka i bägges hufvuden
till en grad, som gjorde magistern ännu mer orolig
med hänsyn till deras konduite, och när zigenaren nu
sjöng visan om igen och kastade blickar af hemligt
förstånd på baronessan, gapskrattade denna, som om han
hade hittat på någonting riktigt finurligt, och när
sången var slut, frågade hon magistern, om han tyckte
om den. Hvarpå denne svarade, att Jensen vore en
stor och eminent sångare, som förtjänte att tillhöra
kungens berömda kapell. Däröfver blef .zigenaren som
tokig och sjöng ännu en visa om Ulspegel, och när
han slutat den, reciterade han utan att be om lof
hela sagan om Fortunatus med lyckohatten. Magistern
fann uppträdet outhärdligt, och han frågade sig,
hur han kunde sitta och lugnt höra på en inbilsk,
men talanglös gatgyck-lare. Han reste sig till slut
och sade god natt, hvarefter sällskapet bröt upp och
man följdes åt genom trädgården. På förvaltarens
och baronessans slingrande rörelser kunde man se,
att de voro betydligt öfverlastade, och som det var
många saker att bära, erbjöd magistern sin hjälp
och tog vinkannan och kruset. När man kommit upp
i förstugan, öppnade baronessan, glömsk af alla
försiktighetsregler, sin köksdörr och bad artigt
magistern stiga på.
»Här ser så oordentligt ut», sade hon ursäktande,
»men magistern är en snäll människa, och nu skall ni
för resten se mina små djur.»
Den syn, som nu företedde sig för den oinvigde
besökaren, öfvergick allt hvad han kunnat tänka sig
i sina vildaste drömmar.
Det var ett fullständigt häxkök. Väggar, golf och tak
voro svarta och blänkte af sot. På spishällen stod
mellan grytor och matrester en hel rad glasflaskor
och retorter till alkemistiskt bruk. På golfvet lågo
högar af rofvor, kål och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
