Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
uppgifvits vara zigenarens syster, något som denne
icke ville erkänna, så att hon liksom Ivan måste
titulera sin bror för monsieur.
När magistern nu hade hunnit igenom bokskogen och
beträdde granparken, där en öfvertäckt stig af unga
granar förde vandraren uppför en backe, - det var där
han hade hittat påfågelsfjädrarne, - hade han dock
någorlunda ordnat sina intryck och som hufvudsumma
fått ut, att där i huset försiggingo hemlighetsfulla
saker och att man var i full gång med att spinna
omkring honom ett nät, till hvilket han kanske själf
hade lämnat garnet utan att veta det.
Hvad afsikten var med allt detta, kunde han icke
utleta, ty zigenaren gjorde sidosprång och ställde
till med villospår liksom haren på snömark, och
han förmådde icke följa hans förvirrade hjärnas
nycker. Men gent emot alla sina misstankar kunde han
ställa upp endast ett motskäl: mannens goda ekonomiska
ställning, som måste fritaga honom från frestelsen
att bli tjuf.
Mellan zigenaren och magistern hade under de senaste
dagarne ett godt förhållande rådt, måhända mera
vänskapligt än eljest från den förres sida och mera
krypande; men den gamla själfsäkra tonen, som denne
under den första tiden hade antagit, återkom nu,
då magistern icke längre tryckte honom med någon
oombedd visdom, vare sig i musik, jordbruk eller
trollkonster.
Baronessan visade sig aldrig, och sången och musiken
hade förstummats där nere, hvaraf magistern slöt att
zigenarens uppträdande som artist icke mer gjorde
någon verkan på hans käresta, men hvaraf han också
drog den för honom själf obehagliga slutsatsen, att
det hade blifvit något agg kvar från den där kvällen,
dä han hade öfver-glänst charlatanen och baronessan
hade tystat ned dennes sång.
På skogsstigen sken solen ned mellan de unga granarne,
och magistern gick och betraktade färska fotspår,
som stodo tecknade i de nedfallna barren och som icke
kunde vara hans egna, då i samma stund en skata flög
upp inifrån det täta buskverket och skrikande försvann
ofvanom grantop-parne. Magistern tvärstannade,
stirrade in i mörkret och fick syn på boet, som låg
mellan grenarne och stammen på en ung gran. Ett knippe
solstrålar bröt in och kastade ett gulgrönt ljus på
stammarne. Plötsligt häftade magisterns blick vid
ett träd, i hvars bark åtskilliga tecken voro in-
Strindlerg, Svenfika öden och äfventyr.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
