Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
ristade med en skarp knif och så djupt att det hvita
träet lyste fram och kådan hade runnit i tårar och
strimmor ända ned till granens fot.
Magistern betraktade de ganska tydliga tecknen,
hvilkas utförande vittnade om mycken öfning och
en säker hand, och det, som därvid först slog
honom, var deras likhet med de tecken, som de
vilda indianska folkslagen i västern brukade och
som han hade sett afbildade i en resebeskrifning
från Nya Sverige vid Delaware-floden. Men det föll
honom icke in att sätta de två skriftarterna i
någon förbindelse sinsemellan. Emellertid kunde han
förstå så mycket, att bildskrift eller hieroglyfer
torde vara besläktade hos alla folk, och då han
här såg en hand, en nyckel och ett öga afbildade,
drog han den slutsatsen att det genom jämförelse,
undersökning och någon kombinationsförmåga skulle bli
möjligt att tyda dessa teckens mening och därigenom
komma på spåren hemligheter, som kanhända anginge
honom mera än han ville tro. Han tog emellertid
upp sin anteckningsbok och aftecknade hieroglyferna
så noggrant han kunde. Men i stället för att vända
om hemåt, sedan han gått stigen ut ända bort till
grinden, vandrade han vidare bort mot inhägnaderna
för att sätta i verket ett beslut, som han länge hade
närt, att göra besök hos sin granne för att fa några
närmare upplysningar om de människor, hos hvilka han
hyrt sig in och hvilka nu tycktes förehafva hemliga
planer med honom och vilja blanda in honom i sina
angelägenheter.
Det var emellertid med det fasta beslutet att icke
säga ett ondt ord om sin värd eller kasta den ringaste
misstanke på honom, som han en halftimme senare trädde
in i hemmansägaren Virups förstuga och träffade en
piga, som han bad anmäla sitt besök.
När han steg in i spiselrummet, såg han värden sitta
på ugnsbänken och med sina skarpa grå ögon betrakta
den inträdande utan att resa sig, i det han bad om
ursäkt för att han blef sittande, emedan han hade
gikt i benen.
Magistern var på det klara med, hvad den där gikten
hade att betyda, och begrep, att den skulle bemantla
ohöf-ligheten; han tog därför utan vidare plats i
bästa länstolen och behöll hatten på, ursäktande sig
med att han led af hufvudvärk.
Därefter framförde han sitt ärende:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
