Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
ȁh nej, det kan jag aldrig tro. Det har nog bara
varit kattorna», svarade baronessan. »För jag skall
säga er att jag lät vindsdörren stå öppen i går
afse. Det finns nämligen så mycket råttor där uppe,
och de äta allt som vi ha förvaradt där.»
Magistern ville icke våga sig längre ut, men låtsades
tro på det där med katten, anförde skäl, som kunde
tala för, att det var så, och hade nu blifvit fullt
öfvertygad om att man ville dölja det nattliga
besöket.
Men, invände hans skarpa logik, därför att man döljer
något för främmande människor, behöfver det icke vara
en förbrytelse. Man döljer sina affärsförhållanden
och sin fattigdom, sina familjehemligheter, sina
sorger: hvarför skulle det då just här vara fråga om
en förbrytelse?
När han kom ned i trädgården, var gödselvagnen
borta. Och af trädgårdsmästaren fick han veta, att
förvaltaren hade rest till Danmark för att köpa höns.
Han ville icke fråga något mera, men en sak var säker:
gödselvagnen var borta, och till Danmark hade den
icke förts. Var det då osanning, att zigenaren farit
till Danmark?
En stund efteråt spände man för stora karossen,
och baronessan åkte i väg med Ivan och Magelone,
efter hvad som uppgafs för att fara till Landskrona
och se på en djurtämjare, i anledning af att det var
Magelones födelsedag.
De gåfvo sig af och kommo ej hem förrän på nattsidan,
så trötta eller druckna, att de blefvo sittande kvar
och sofvo i vagnen till ljusan dag, när magistern kom
ner och fann det besynnerliga sällskapet snarkande
med solen midt i ögonen på sig. Baronessan återfick
först medvetandet, hörde korna rama och erinrade sig,
att de icke blifvit mjölkade på de sista tjugufyra
timmarne. Hvarför hon fäste upp sin salopp och satte
sig i full gala till att mjölka.
Under tiden hade Magelone vaknat. Gnidande sömnen
ur ögonen, närmade hon sig magistern med en egen
hemlighetsfull min och började med hackande röst,
osäker blick och förvirrade rörelser på kroppen att
berätta:
»Kan magistern tänka sig, att vi funno påfågeln hos
djur-tämj aren.»
»Nej, är det möjligt l»
»Ja då, och den kände genast igen baronessan och kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
