Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
bort till henne för att få bröd, och så tog
baronessan tag i den.»
»Men, min lilla vän, hur kunde ni känna igen den då?»
frågade magistern, som ännu trodde på historien.
»Jo, för den hade ju ingen stjärt, och baronessan
kände för resten så väl igen sitt djur. - Men»,
tillade hon, »magistern får inte berätta det för
Jensen.»
Baronessan ropade på henne, och samtalet var slut.
Nu vaknade magistern till besinning och frågade
sig själf: pro primo, hur kunde fågeln vara där,
när bröstfjädrarna med vidhängande hud blifvit funna
ute i skogen? - pro secundo, hvarför fick inte Jensen
veta om saken?
Var det hela en stor och illa ihopkommen lögn? Eller
trodde de verkligen, att fågeln var där, och
misstänkte systern sin bror för att ha stulit den?
Dessa människors tankar gingo i sådana ormbukter,
att det var svårt att få fatt i dem. Och då nu
befrielsens timme nalkades, ville magistern icke bry
sin hjärna med att skaffa klarhet i en sak, som icke
angick honom. Men tanken återkom, fordrande svar och
försättande honom i raseri öfver att hans intelligens
skulle på detta vis tvingas att syssla med obetydliga
människors obetydligheter. Det rörde honom inte,
hvem som stulit fågeln; det hade inte den ringaste
betydelse för hans lif, huru det förhöll sig eller
icke förhöll sig med den saken, och likväl förspillde
han sin hjärnas kraft med att arbeta sig fram till
klarhet däri. Tre hela månader, ett fjärdedels
års isolering från umgänge med bildadt folk och
inspärrning tillsammans med lägre stående varelser
hade, utan att han märkt det, förändrat honom. Hans
tankar, som förr blott sysselsatte sig med lifvets
högsta frågor och sökte att genomtränga tillvarons
och världsalltets gåtor, sysslade nu med småsaker och
uppställde syllogismer för att utleta, hvem som hade
stulit en fågel. De andras små bekymmer hade glidit
in i hans själ, så att han icke kunde höra en ko rama
utan att fråga sig om man kanske hade glömt att mjölka
den, icke se ett fält med ogräs utan att kasta ut
planer till dess rensning. Hörde han zigenaren åka
ut, undrade han, hvart denne skulle fara; såg han
snickarne påbörja ett arbete, sporde han sig själf,
hvad meningen kunde vara därmed. Yttrade zigenaren ett
betydelselöst ord, granskade han alltid noga, hvad som
kunde ligga bakom och huru mycket däraf som var lögn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
