Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
»Tyvärr nej, min gamle vän!» svarade adjunkten Bureus,
som därvid räckte honom ett bref. »Jag kommer tvärtom
för att inspektera dig och affordra dig rapport om
befolkningens uppförande i ditt revir.»
Magister Törner stod med böjdt hufvud, som om han fått
ett slag öfver hjässan; därpå rätade han upp sig igen,
fattade hästen vid betslet och ledde in honom genom
grinden, medan gårdens alla hundar sprungo löst på
den; de fingo i form af sparkar mottaga den rasande
magisterns vredesutbrott.
Barnen och den sjuka frun hade redan gått till sängs,
så att magister Törner måste bjuda sin vän spisa
kvälls-värd nere i lusthuset, där de tände ett par
lyktor och, medan de väntade på maten, slogo sig ned
för att spraka.
I en oafbruten lång berättelse förtäljde magister
Törner om sina lidanden, sina förtretligheter,
sin ängslan, men när han till slut började i detalj
förklara skälen till sina misstankar, afbröt vännen
honom:
»Du är sjuk, Andreas.»
»Jag?> utropade magistern förvånad.
»Ja! Ensamheten och dåligt sällskap ha gjort dig
virrig, och fruktan för det okända har röfvat all
styrka från dig. Du bor hos ett tjufband, det är allt
hvad jag kan säga dig.»
»Tror du? Tror du det verkligen?» utbrast magister
Törner. »Nå, Gud vare lofvad, då är jag icke längre
rädd. Ty, ser du, det som jag mest fruktade för, var
att jag led af sjuklig inbillning och däraf skulle
bli frestad att göra oskyldiga människor orätt l
Nå, Gud vare lof! Men säg mig», fortfor han, »du,
som har studerat philologiam, kan du förklara mig,
hvad dessa tecken betyda, som jag funnit inristade
i en trädstam i skogen?»
Han tog upp sin anteckningsbok och visade de figurer
han ritat af.
Adjunkten kastade en flyktig blick på teckningen.
»Det är rätt egendomligt», sade han, »att alla lågt
stående människor, hvilken nation de än tillhöra,
göra precis samma uppfinningar. Om denna hand, denna
nyckel, detta öga vore tecknade af en västindian
eller en egyptier eller en kines, skulle jag kunna
tyda dem lika lätt som nu. Handen står här verbalt och
betyder: att taga; nyckeln troligtvis: att låsa upp,
och eftersom det här är tal om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
