Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
tjufvar: öppna andras lås; och ögat slutligen betyder
nog ingenting annat än att se. Vänta nu litet!»
Adjunkten höll en stund handen för ögonen, som om
han i sitt inre ville kombinera betydelsen af de tre
tecknen, och efter några minuters paus förklarade
han:
»Det är uttydt: stölden är begången, och man håller
ögonen på oss! - Med andra ord, de hysa misstro till
dig! - Vet du nu, hvad du skall göra för att insöfva
dem i säkerhet och sedan skrämma dem?»
Magistern svarade nej och afvaktade med spänd
uppmärksamhet den närmare förklaringen.
»Jo, jag antager nu, att du går ut i skogen och med
din knif skär t. ex. en pil tvärs igenom ögat. Äfven
om detta icke riktigt passar in i tjufspråket, så
skola de ändock strax förstå, att betydelsen blir
denna: ögat är blandadt, hvilket öfversattes med:
man ser ingenting mera, man är narrad. Och på det
viset har du fria händer till att utspionera dem ända
tills du hämtat gevaldigern och sätter hela sällskapet
i kurran.»
Adjunkten hade just kommit till slutet af sitt tal, då
pigorna kommo med kvällsvarden och dukade bordet. Men
bakom dem framdök zigenarens skepnad i den gula
jackan och grannlåtshatten med påfagelsfjädern. Han
tycktes ha gjort aftontoalett, ovisst af hvad skäl,
vacklade fram till bordet, och utan att lyfta
på hatten hälsade han bekant och förtroligt på
adjunkten, som icke kunde låta bli att brista i högt
skratt. Zigenaren var drucken, och ögonen rullade i
hufvudet på honom. Med ena handen stödde han sig mot
bordet, slog kors med benen och började prata i en
ton som om han var inbjuden.
»Vackert väder i afton!» började han.
»Var så god och förse dig!» afbröt magister Andreas
honom, i det han inbjöd sin vän att ta för sig af
anrättningarna och låtsades som om han icke lade
märke till zigenaren, hvars ögon gnistrade.
Herrarne började spisa, men snyltgästen gjorde ej
min af att gå.
»Din skål, gamle vän, och välkommen!» hälsade magister
Andreas och skänkte i från ölkannan.
»Din skål, kamrat!» svarade adjunkten.
Zigenaren kröp tillbaka ända mot väggen som ett
an-skjutet lodjur, men hade icke ännu uppgifvit hoppet
om att bli inbjuden.
Strindberg, Svenska öden och äfventyr.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
