Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
»Herrn kommer långt ifrån?» försökte han ännu en gång
att tränga sig på dem.
»Håll käften, karl, och drag åt helvete!» utfor
adjunkten ursinnig, men i samma ögonblick beslöt han
att slå bort saken i skämt och lyfte med sitt ena ben
zigenarens korslagda ben i vädret, så att han satte
sig ned på lusthusets golf och slog hufvudet mot en
sten.
Magister Andreas blef rädd för att det kunde ha
skett en olycka och skyndade sig att hjälpande räcka
ut handen åt den omkullslagne, som mera ödmjuk än
förbittrad reste sig upp, lyfte på hatten, bad om
ursäkt för att han hade stört och lomade af.
»Ser du, det språket förstod han U log adjunkten,
när zigenaren kommit utom hörhåll.
»Ja, men jag kan nu en gång inte med det sättet att
behandla folk på», invände magister Andreas.
»Nej, jag vet det, och därför tillåta de sig
näsvisheter mot dig. Pack och hundar skola ha
stryk! Och du skulle bara ha pryglat den slyngeln,
så hade du haft det angenämare.»
»Människa är ändå människa!»
»De omnibus est dubitandum. Du tvinar på allt, nisi de
plebe! utom på packet, som du hyser en helig tilltro
till.»
»Skola vi nu låta politicam fara!» afbröt magister
Andreas honom. »Låt mig i ro få njuta lyckan att se
en hederlig man in i ögonen, känna behaget af att
höra en människa tala utan att ljuga!»
»Ser du», inföll den slagfärdige adjunkten, »du
känner alltså inte samma njutning af att umgås med
alla människor, ergo äro icke alla människor lika!»
»Låt gå för det, men det borde vara så ställdt, att
inte de flesta hade det så dåligt och ett fåtal hade
det bra I»
»Hvar och en på den plats, där han skall vara, och
låt oss tacka Gud för att inte de, som äro under,
äro öfver! Se bara på denna lymmeln här i gården,
som har svingat sig upp öfver den plats, som tillkom
honom! Se, hur han misshandlar människor och djur,
se, hur han bestjäl den gamla damen. Fick han makten
att stifta lagar, skulle det bli till gagn för tjufvar
och rackare. Men du skall få se, att han inte kommer
att sitta kvar, utan kranar ner igen till den plats,
som naturen och hans anlag anvisat honom.»
»Nå, men sitta då alla de bästa öfverst?» invände
magistern, som var en hemlig motståndare till
enväldet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
