Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
ögon, hvilkas hornhinna tycktes vara helt uthvälfd,
så matt och liflöst återkastade de ljuslågan.
»Hvad vill du?» frågade magistern andfådd; han såg,
att hon på nytt var utpyntad - i en dräkt sådan som
endast skökor plägade bära.
»Jensen ber så mycket om ursäkt», stammade flickan,
»men hans tobak har tagit slut, och han ville gärna
fråga, om magistern inte ville låna honom litet.»
»Här!» svarade magistern kort, steg upp och gaf henne
en halffylld kardus.
Därefter funderade han ett ögonblick, då flickan
stod kvar; fattade så ett beslut, men ändrade det,
medan han talade:
»Vill du hälsa Jensen och säga, att det är ... (här
vände han sig bort) opassande för unga flickor att
gå upp till herrar så sent om kvällen.»
Därpå tog han flickan i armen, sköt henne bort mot
dörren och ändrade tvä gånger beslut, innan han fick
henne ut. Och så ångrade han sig, att han låtit henne
gå; men nu var det för sent!
Sköka som sköka! tänkte han. Blir det inte den här,
så blir det annan; och blir det inte jag, så blir det
Mats! Hennes bror är en tjuf, men det äro förmodligen
bröderna till alla skökor, och hvem kan hålla reda
på deras stamträd?
Därmed var hans beslut för följande afton fattadt.
Allt träffade in som han hade uttänkt det och
fantiserat om det, men när den första kraft-
och lustkänslan var öfver, kommo fruktan och
vämjelsen. Fruktan - ty han hade ute på vinden
hört något röra sig och smyga sig bort, hvaraf han
slöt, att man hade spionerat; och så vämjelsen,
den förfärliga förnimmelsen af smuts, hvilken hans
sinnen kunde fatta först när ruset hade gått öfver,
en förnimmelse så stark, att han tyckte allting var
nedsmutsadt, hans rum, hans kropp, hans själ. Något
så gränslöst motbjudande hade han aldrig trott vara
möjligt, och hans lustar utslocknade vid blotta tanken
på hvad han hade utstått.
Men det var gjordt nu och kunde icke ändras. Han hade
famnat ett djur, och efter omfamningen hade djuret
Strindberg, Svenska oden och äfventyr,
2O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
