Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söner, vara utfattig, och det sades ju baronessans
föräldrar icke ha varit.
Under dagens lopp hade magistern blifvit inbjuden att
deltaga i suplaget, men hade ursäktat sig, när han såg
att alla gästerna, kvinnor och barn medräknade, voro
rusiga. Men från det ögonblicket hade han märkt en
viss illvilja, likasom något fientligt i sällskapets
uppträdande, ehuru det icke hade kommit till någon
konflikt, då han försiktigtvis höll sig undan.
Men bäst han nu satt som han trodde väl förskansad i
sin familjs sköte, så pass långt från de lössläppta
vildarne, och inom väl slutna dörrar, fick han
plötsligt se Magelones lurfviga hufvud stickas in
genom salsdörren. Hennes ögon voro ännu mer uthvälfda
än vanligt, och hon skrattade fjolligt som en drucken
människa.
»Hvad söker du?» frågade han snabbt för att afstyra
en skandal.
Flickan famlade sig utefter möblerna i rummet, med
en blandning af osäkerhet och fräckhet i sitt väsen,
som gjorde fru Törner rädd och förskräckte barnen.
»Hvad söker du?» upprepade magistern med höjd
röst.
Flickan hade nått fram till bordet, där frun satt,
inpackad mellan kuddar; hon stödde sig mot länstolen,
kastade en trotsigt utmanande blick på frun, i det hon
flinade på ett oförskämdt sätt, som om hon riktigt
ville njuta sin hämnd på denna kvinna, hvilken en
gång hade tillfogat henne ett välförtjänt slag.
Frun vände sig bort, bleknade och föll i vanmakt;
men magistern hade i samma ögonblick fattat Magelone
i armen, öppnat dörren och skuffat ut henne i
korridoren, där hon damp omkull på den benhög, som
hundarne hade samlat af kvarlefvorna efter dagens
kalas. Därpå stängde han dörren i lås.
Han hade knappt hunnit åter bringa sin hustru till
medvetande och fatt henne förd från bordet, förrän det
klappade på ytterdörren. Barnen skreko af ängslan,
upphetsade af allt detta underliga, som de icke
kunde förstå, men då man fortsatte att knacka på,
gick magistern bort och frågade genom dörren, hvem
det var.
Zigenaren svarade genast med sin glattaste röst och
bad om ursäkt för att han trängde sig in, men han
hade några personer med sig, som gärna ville se på
våningen, och det brukade man ju ha lof till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
