Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man jämrade sig och parlamenterade nere i våningen,
så att middagsmaten icke blef färdig och allt kom i
olag.
»Nu är olyckan öfver oss!» - med dessa ord afslöt
zigenaren sina trista betraktelser, hvarefter han
slog hål på en ankare brännvin och satte sig att
dricka och sjunga sorgesånger, tills efter hand hela
familjen satt och drack vid fönstret.
Att slaget hade drabbat säkert, det märkte magistern
på aftonen, då han råkade zigenaren, som var mild,
höflig, ödmjuk, och hvars hat tycktes vara bortblåst
samtidigt med hans tro på lyckan. Men han talade icke
om snokarna; ty han skämdes för att visa sin svaghet,
och han visste, att magistern skulle skratta åt hans
vidskepelse.
Han utgöt sig endast i sväfvande ordalag om sina
oförskyllda olyckor och sin förestående undergång.
Därefter slog han plötsligt om, gaf sig till att
berätta kärlekshistorier och smorde på stående
fot ihop en komedi om en herre, som inte kunde
tillfredsställa sin älskarinna, hvarför hon blef
honom otrogen.
Magistern låtsades som om han icke begrep meningen,
men fortsatte i samma spår och dukade upp en historia
om en herre, som hade trott sig få en jungfru, men
i stället hade han iått skabb.
Zigenaren vek undan för hugget och började berätta
något om, att den åkare, som härom sistens hade varit
på besök hos dem, ville köpa egendomen för sextio
tusen daler.
»Ja», tillade han föraktfullt, »för en hästskojare
kan ju egendomen alltid vara fin nog.»
Magistern lät lögnen passera, men det lilla ordet
»hästskojare» bet sig fast i hans hågkomst för att
längre fram komma honom väl till pass.
Åtta dagar senare hade magistern i all hemlighet
företagit sina efterforskningar i kyrkans böcker och
fått veta, att baronessan Ivanoff var född af den
helt oadliga familjen Ivarsson; att fadern hade varit
simpel procentare och ägare af två horhus i Köpenhamn,
samt att modern varit sköka.
Det var nästan som om han icke hade fått veta
något nytt, när han af prästen och lagmannen fick
bekräftelse på dessa saker. Det måste så vara, tyckte
han nu, i trots af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
