Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
Vid närmare öfvervägande hade magister Andreas kommit
till insikt om att de medel, som han förut användt
för att tillintetgöra denna råa själ, hade varit för
fina, och orsaken till att han missräknat sig var
att han alltför högt hade uppskattat parians mått af
känslighet gent emot moralisk skam. Han hade spelat
på en sträng af hederskänsla, som icke fanns eller
som var för slapp för att kunna brista ens vid hårda
grepp. Här, det insåg han nu, måste man gripa in med
våldsammare och enklare medel, gamla kända medel,
som kyrkan och särskildt de påfliga i alla tider
hade förstått att begagna för att göra sinnena mjuka,
nämligen ångesten för ett tillkommande lif. Här var
jordmånen väl förberedd hos den vidskeplige zigenaren,
och tack vare tillfälligheten med liktåget och de
följande scenerna hade hela planen till proceduren
gifvit sig själf.
Magister Andreas ägde i sina gömmor ett instrument
nyligen uppfunnet af jesuitpatern Athanasius Kircher
för okända, men kanske icke så litet jesuitiska
ändamål och kalladt trollyktan eller täterna
magica. Med tillhjälp af denna kunde man efter
behag framkalla ljusbilder på väggar, på rök eller
hvilken annan bakgrund som helst af någorlunda fast
konsistens. Denna apparat hade han mången pang tänkt
att använda till att roa zigenarens sällskap med, men
till följd af en viss olust för att skänka något till
en, som stal och aldrig sade tack, hade han dock låtit
bli det. Nu skulle han betjäna sig af den till ett
ändamål, för hvars uppnående han efter fyra månaders
lidanden fann sig fullkomligt berättigad att använda
hvilka medel som helst, blott dessa medel skyddade
hans egen person från undergång ; ty han var nu på
det klara med att hans person var af högre värde både
för hans familj och för samhället än detta skadedjur,
af hvilket ingen människas väl berodde, men af hvars
utrotande mångas räddning var beroende.
Medan magister Andreas nu satt och målade figurer på
sina glas, erfor han dock emellanåt känslan af det
motbjudande i att syssla med något ohederligt. Han
kände sig till mods ungefär som om han vore bödel,
rackare, kåkstry-kare, nattman. Och att spela med
smutsiga kort, att spekulera i vidskepelse samtidigt
med att han var filosof och naturforskare och
hade till uppgift att kämpa mot okunnigheten, det
kunde icke annat än såra hans finare känslor. Men
skulle han då gå under, därför att han ägde
finare känslor? Skulle han nu gå och sätta sig i
femtonhundra
21*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
