Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
dalers skuld (så stor hade summan efter hand blifvit),
som han aldrig kunde betala - alltså till råga på
allt mista sin heder och bringa sin familj
till tiggarstafven? Nej, han ville icke gå under;
hans lust att lefva och hans tro på sin högre
rätt att lefva uppreste sig mot detta förestående
slafveri hos en barbar, som i dagdrifveri
och dryckenskap skulle förtära hvad han, den lärde,
arbetade ihop, och han måste vara rackardrängen,
som drog huden öfver hufvudet på den andre;
han måste i ett bestämdt ögonblick draga ett streck
öfver århundradens samlade uppfostran och sina
egna inlärda begrepp om heder och samvete;
han måste offra sin själs frid, uppgifva en del af
sin själfaktning, utan hvilken lifvet skulle
bli olidligt för honom. Och därtill måste
han gå och bära på en hemlighet: tanken på att ha
mördat skulle kanske förfölja honom, liksom rädslan
för det tillkommande förföljde den andre. Var det
en svaghet hos honom, som stod i begrepp att
dräpa - denna ängslan för att slå till, en svaghet i
hans själs konstitution, liksom dödsfruktan var
en brist hos den andre? Och ägde dessa brister
samma ursprung? Nej, det ville han icke erkänna;
ty när han jämförde sig själf med zigenaren,
kunde han icke annat än medgifva, att hans
själs grundelement voro ändamålsenligare för det
samhällstillstånd, hvari han lefde, än parians.
Ty denne, vare sig han nu var kommen från
Egypten eller från yttersta Östern eller endast
var en bottensats af södra Europas halfvilda folk,
hade bibehållit alla de grundinstinkter, som äro
fientliga mot hvarje samfundsordning, och därför att
han och hans likar icke kunde arbeta, icke slå
sig i ro och grundlägga stat och familj, af denna
orsak vandrade de evigt omkring och ströko landen
rundt på rof och tjufnad; därför blefvo de enligt
folkrätten på förhand behandlade som öfverbevista
tjufvar och stodo under särskilda lagar med ena
foten utanför lagen. Och af detta oregelbundna
lefnadssätt, utan tanke på morgondagen och utan
att grunda egendom eller nation, närdes zigenarens
fruktan för det kommande. Det fanns ingenting
säkert kommande för dem, som lefde blott för
dagen, och därifrån härrörde hans osäkerhet,
hans fruktan för människorna, af hvilka han icke
kunde vänta sig något, då han ej hade något att
gifva dem till återskänk, och hans rädsla
för döden, som han icke hade lärt någonting om,
icke ville veta någonting om och icke vågade höra
någonting om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
