Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvar hade nu magisterns ängslan för att krossa en
fiende sina rötter? Jo, i känslan af ett människolifs
värde, i lärosatsen om förlåtelse mot fiender,
besegrade eller ej, gamla dumma läror, som den
ondskefulle alltid hade betjänat sig af för att
dräpa den förlåtande segraren, i historier om
barmhärtighetens välsignelser - med utlämnande af
berättelsen om den stelfrusna ormens uppförande
mot den barm, som värmt honom -, i alla vackra
lärdomar om personligt värde, själfaktning och om
hämnden, som tillkommer Gud allena. Han hade nu
visserligen kastat en del af dessa gamla läror öfver
bord, men i denna stund, då han skulle bringa till
utöfning sina nyförvärfvade begrepp om det relativa i
människovärdet, hejdade hans hand sig på halfva vägen
mot fiendens hjärta, likasom hans forskande ande
efter alla tviflets irrgångar hade stannat framför
denna dogmen: folket är heligt och härskarne oheliga.
Han måste alltså förgås, därför att han var den
civiliserade, den till högre samhällslif utväxta
människan, som måste se sig drabbad af samma öde,
som drabbat forntidens civiliserade folk, hvilka hade
fallit för barbaren, därför att de ej kunde mörda som
barbaren, icke stjäla som barbaren, icke bedraga som
barbaren. Detta var alltså frukterna af upplysning,
af sedlighet, af rättsmedvetande, att den upplyste,
sedlige och kunskapsrike med nödvändighet skulle
falla i själfförsvarets stund, därför att han icke
ägde den erforderliga råheten l
Detta filosoferande hade fört magister Andreas långt
bort från tanken på det som förestod, och han måste
nu på nytt upprepa för sig själf allt det hån, alla
de råheter, all den skändlighet han varit utsatt för,
och i det han samlade allt i en enda punkt, där hans
äldsta och starkaste instinkter stodo inristade,
fick han en omätlig kraft genom att om och om igen
säga för sig själf: det är en tyrann, som gör sina
medmänniskor till slafvar l Dräp honom l
Medelst detta enda ord tyrann, som han genom ett
djupare filosoferande ej riktigt kunde deducera, ty
han insåg nogsamt att begreppen tyrann och härskare,
tyrann och makthafvande, tyrann och öfverlägsen kraft
mycket väl kunde sammanfalla - huru som helst, medelst
detta enda ord kunde han frammana naturens väldiga
hat mot förtryck, framlocka urgamla slafinstinkter,
väcka till lif hos sig vildens passioner, ikläda sig
barbarens sätt att tänka och handla på. Därvid kröp
han likasom ut ur sin egen per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
