Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
När de följande middag åter kommo ner till
landstigningsstället, funno de reskamraterna
utsträckta under träden, mätta och halfnakna och
drömmande i vaket tillstånd. Lasse, som var både den
kunnigaste och duktigaste af alla, blef utsedd till
ordförande vid den rådplägning, som nu hölls. Man
fann ön visserligen ljuflig öfver all beskrifning,
men man måste tänka på framtiden. Den första frågan
gällde bostäder, ty man väntade vintern. Lasse
besvarade genast detta inkast med att man efter alla
beräkningar nu befann sig i midvintern. De, som ville
bo i kvafva hyddor, kunde roa sig med att gå och bryta
ner träd och skala dem med naglarne, ty alla verktyg
saknades. De, som hellre tyckte om ro och hvila,
kunde nöja sig med att göra skjul under träden. Den
andra farhågan gällde mat. Lasse försäkrade, att,
efter hvad han observerat på träd och örter, här
icke skulle tryta mat på hela året, ty när det ena
trädet slutade bära, tog det andra vid. Den tredje
invändningen kom från kvinnornas sida, hvilka med
fruktan motsågo den dag, då de skulle nödgas gå utan
kläder. Lasse fäste deras uppmärksamhet på, att de för
det första nu redan midt i vintern gingo halfnakna och
att de sålunda, när våren kom, måste för hettans skull
gå alldeles nakna, antingen de ville eller inte.
Sedan man sålunda såg sig tryggad mot brist på mat,
kläder, husrum, bränsle och vatten, återstod endast
att finna sig. Och de funno sig. Men ett råd gaf
Lasse dem: att de icke skulle stanna på en fläck,
utan sprida sig kring ön. När de hade någon gemensam
angelägenhet, skulle han låta sammankalla dem medelst
en lur, som han nog skulle veta att anskaffa. Och
så skildes de åt för den dagen, sedan Lasse blifvit
utropad till höfding och som sådan hållit ett tal,
däri han uppmanat dem att äta, dricka och vara glada,
ty nu hade de kommit till en af de Lycksaliges öar,
därom var intet tvifvel, och han önskade bara han
hade professor Rudbeck här på tu man hand, så skulle
han nog haft honom att äta upp sin Atlantica med
skinnpermar och allt.
Om natten tog hvar och en kvarter under några löf,
upphängda på trädgrenar.
Men följande morgon sammankallade Lasse sina närmaste
vänner, kaptenen, Peter Snagg och läkaren. Sedan
de genom att skaka på en dadelpalm förskaffat sig
frukost, upptog Lasse vissa viktiga frågor, dem
framtiden skulle säkrast komma att besvara. Första
frågan ställde han till läkaren:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
