Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inåt ön. Jag hade icke kommit långt på min väg,
förrän jag såg en man, som låg på knä framför en
afgudabild, hvilken han tillbad. Håhå l tänkte
jag, jag har kommit i hednaland, ty mina tankar
voro ännu likasom uppblandade med gamla, dunkla
föreställningar. Utom mig af raseri öfver att se en
sådan själens låghet, som kunde krypa för en bild af
människohänder tillverkad, tog jag en sten och slog
ner afgudabilden. Då skulle du ha hört på I Mannen
skrek och ref sitt hår och kallade mig hedning. Sedan
han lugnat sig, frågade jag, hvilken religion han
bekände. Han svarade, att han bekände den milda
nicaeanska läran. Som jag icke kände den, fick han
förklara sig. Det var den dummaste lära jag hört talas
om. Den hade också bara med fyra rösters öfvervikt
blifvit antagen på det stora mötet i Nicaea. Jag
bad att fa en förklaring på hvilken gud de dyrkade,
och om det fanns mer än en gud! Nej! svarade han;
de dyrkade den ende sanne guden! Godt, svarade
jag, då dyrka vi samma en. Men hvad hade han då
med afgudabilden att göra, som var upphängd på en
galge? Jo, det var guds son! Det var en dålig gud,
hvars son lät hänga sig, menade jag. Då svarade han,
att det där förstod jag inte. Jag medgaf det villigt,
men han uttryckte den förhoppningen, att när den
helige ande skulle fa makt med mitt hjärta, skulle det
nog bli mig bättre. Den helige ande; ni ha sålunda
tre gudar? Han svarade, att djäfvulen ännu styrde
mig, men när jag kom ur hans klor, så skulle det bli
bättre! Håhå! Ni ha fyra gudar! Och är det djäfvulen,
världsfursten, som regerar mig, då skall jag be att
fa hålla mig till honom. Hade han (som regerade mig)
skapat den sköna världen med alla dess härligheter,
och vore han världsfursten, då skulle jag bekänna
honom. Och jag föll ner på mitt ansikte och tillbad
världsfursten. Men då upphof mannen ett anskri och
kallade samman en hel skara af sina anhängare. De
bundo mig till händer och fötter. Därpå ledde de
mig till ett litet, besynnerligt hus med en galge på
taket. - Hvem bor här? frågade jag. - Här bor gud,
ty det är guds hus, svarade en af de svarte, ty de
voro alla svartklädda. - O, min gud, världens furste,
utropade jag; slå deras fräckhet med din åska! Du,
som bor öfver himlarne och har solen, månen och
stjärnorna till din fotapall, du skulle bo i detta
ruckel! - Nu kom den äldste af de svarte och ville
tala vänligt med mig. Han sade, att nicaeanska läran
var mildhetens lära,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
