Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna en morgon underlåtit att komma till torget.
Och det gick i bönderna!
Men i staden funnos alltid fattiga och missnöjda,
och dem måste man slutligen ta hand om, ty de
blefvo farliga. För den skull inrättade man allmänna
barmhärtighetshus, som kallades fängelser, där man
anställde försök med huru litet en människa kunde
lefva på. Och när man fått reda på det, hade man
upptäckt att arbetarne frossade. När arbetarne vägrade
arbeta, ty arbetet var fritt, så gjordes arbetet
ofritt, och man tvang dem med vapenmakt att arbeta.
När slutligen missnöjet och jäsningen blefvo
för stora, skatterna olidliga, och all skulden
kastades på regenten, uppfann denne slutligen
ett nytt regeringssystem, som efter mycket bråk
blef antaget under namn af parlamentarsyste-met
eller ansvaringssystemet. Likasom en mängd
tidningsredaktörer af tryckfrihetslagen nödgats
kringgå densamma genom att sätta så kallade
ansvaringar i sitt ställe, så utvalde konungen
numera ministrar, hvilka åtogo sig ansvaret för
hans dumheter, och därigenom skyddades konungen för
allt åtal. Men ansvaret var icke farligare än att en
minister, som stått bocken för en kunglig dumhet, fick
ta afsked som länschef och kerubimer-riddare. Dessa
ansva-ringsplatser voro därför också mycket behagliga
och eftersökta.
I närmaste sammanhang med detta stod
pratmakarsyste-met eller det parlamentariska
styrelsesättet. En hop rikt folk sammanträdde en gång
om året och sökte genom klyftigt tal utse det nästa
offer, på hvilket en ny skatt skulle vräkas. När
de voro hvarandra för klyftiga, kommo de om sams i
godo att antingen icke vräka skatten på hvarandra,
eller också bytte de och schackrade med skattebördor.
Ett eget och i sitt slag godt exempel på detta
styrelsesätt var den parlamentariska akt,
som afhandlade garfveri-näringen. Sex garfvare
hade i tjugufem år gjort dåligt läder för dåligt
pris. En vacker dag började jägarne, som ännu lefde
i grannskapet, taga sig för att införa godt läder
för godt pris. Folket jublade åt nyheten, men de sex
garfvarne, som sutto i talkammaren eller parlamentet,
gingo in med en anhållan att få tull på jägarnes
läder. Den inhemska industrien måste skyddas, landets
barn icke ätas upp o. s. v. De fingo tull på jägarnes
läder l För dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
